Förvirrad småbarnsförälder??

Tisdagen inleddes som vanligt av babysång, alltid lika trevligt att få sjunga lite för min lilla solstråle! Efter det var det bestämt att jag och Andréa skulle åka in till stan för att shoppa och jag skulle fixa håret. Vi tog bussen in för vi tyckte att det kändes smidigare när vi både skulle ha med vagn och bebis. Det gick bra att åka buss, trots att det brann lite i knutarna precis innan vi skulle på.

Väl inne i stan så började kanske den konstigaste dagen på väldigt länge. När vi med andan i halsen kommer fram till frisören så har jag fyra missade samtal från ett nummer jag inte känner igen... hmm konstigt tänker jag. Sedan läser jag ett sms från samma nummer där det står "hej, jag jag har hittat din plånbok! Ring mig!" Gahhh??? Har jag tappat den- svar ja tydligen! PANIK!! Ringer numret och en supergullig tjej svarar och säger att ja hon har den, men hon sitter på en buss på väg till Malmö nu och kommer hem sent ikväll.  Jaja, den är i "säkert" förvar hos denna 15-åring som är på shoppingrunda i Malmö :) Jag ringer till S och förklarar vad som hänt och frågar om jag kan ta hans kort, eftersom tanken med stadsutflykten ändå var att shoppa, och det gick alldeles utmärkt. S kom med kortet och allt var frid och fröjd igen. Sedan började vi vår shopping streak som var full av konstiga möten med diverse märkliga och otrevliga människor som gjorde oss både arga och fulla av asgarv. Efter en god lunch som vi nästan hann äta upp innan de tog våra tallrikar och en massa shopping står vi på Lindex barnavdelning och jag kan inte hitta S kort... VAFAAAN?? Det är borta!! Jag ringer till Polarn och Pyret för det var där jag använde kortet senast, nej det fanns inte där... OJOJOJ, vad göra nu?? Andréa och jag bestämmer oss för att dela upp oss och börja leta. Jag tar hissen ner för att kolla Åhlens när det ringer i min telefon- det är S... OJ, vad ska jag säga?? Han frågar mig lite lurigt- kan du läsa upp mitt kortnummer är du snäll?? Jag fattar att han driver med mig och skriker- VAR ÄR KORTET??? Jo han berättar att personalen på Glitter har ringt och frågat om han möjligtvis tappar sitt kort varpå han svarar nej det har jag lånat ut till min hustru... De säger i alla fall att de har hittat hans kort på marken utanför butiken i alla fall så jag får skamset gå dit och hämta det... Efter det fick Andréa förvalta kortet i sin plånbok..

Andréa tyckte jag borde gå och köpa en trisslott eftersom jag hade sån tur, slarva bort en plånbok och ett kort och få tillbaka bägge utan större bekymmer. Ja, jag känner ju hopp om mänskligheten i sådana situationer!

Hur som, efter en trevlig shoppingrunda men mycket skratt åkte vi hem ganska trötta av dagen.
På kvällen kom A&E på besök och vi åt en mysig tisdagsmiddag tillsammans. Jag fick tag på tjejen med plånboken och S åkte och hämta den när jag nattade Juno. Tjejen fick hittelön och ett bamsetack för sin ärlighet! Sicken dag!!

Är det kanske så att småbarnsföräldrar är lite tankspridda? Kan det vara så att fokus ligger någon annanstans? Mmm jag tror det, hoppas det går över..