Barnrumspyssel

Det här har jag gjort idag! Tänkte att det kunde vara bra om Juno kunde lära sig sitt namn och sen tyckte jag det var lite fint också :) Jag har alltså målat bokstäverna själv, inte sågat ut dem..

Pimpat spjälsängen lite

Dörren till Junos rum

Jag älskar verkligen att pyssla!
Nu är det grillning och fredagsmys som hägrar här hemma!

Glad helg!

Ingen nirvanabebis här inte

Ska på babysim idag, ensam. Vi brukar gå på söndagar alla tre men vi har missat några gånger och då får man ta igen det på tisdagar. Det är en annan logistik när man är själv, det finns liksom bara en famn. Jag var där förra tisdagen så nu är jag ju "rutinerad"..

Angående babysim. Jag vill börja med att säga att jag gillar det - för att Juno älskar det. Men jag kan ibland ställa mig lite frågande till vad man "får" för den ganska så rejäla slanten man betalar. Enligt mig får man tillgång till bassängen i ca 30 minuter en gång i veckan. Instruktören som hon kallar sig gör inte så himla mycket. Eller jo, första gångerna visade hon hur man skulle hålla i sin bebis och visade hur man skulle dyka med sin bebis. Efter två, kanske tre tillfällen så slutade hennes jobb enligt mig. Där vi går är det så i alla fall. Man kommer dit, går i bassängen, sjunger en gemensam visa och sedan säger hon -Då simmar ni runt med era bebisar! Sedan avslutar vi med gemensam sång och sedan är det slut! Hyfsat lättförtjänta pengar! Kanske skulle byta karriär?

Förra gången fick man möjlighet att få sin bebis fotograferad under vattnet. Det skulle komma en undervattensfotograf. Kul tänkte vi först, sedan fick vi reda på att de ville ha hutlösa pengar för tre bilder. Det tyckte vi var löjligt så vi bestämde oss för att inte göra det. Nog för det vore kul att ha en liten nirvanabebisbild, men seriöst jag köper ett vattentätt skal till min Iphone för mindre pengar än så. Då kan jag ju själv ta hur många sådana bilder som helst! När vi gången efter fotograferingen kom dit så frågade instruktören varför INGEN dök (haha dök) upp till fotograferingen?? Hon förstod verkligen inte varför...

Jaja, det blev ett långt inlägg om ingenting. Nu ska vi åka!

Hej då

Glad..

Gladare..

Gladast!

En annan typ av osäkerhet

Fick låna en gåstol av Aleks, Juno ÄLSKAR den!! Hon springer runt i den och fullkomligt skriker av lycka! Gåstolen är ganska omdiskuterad, huruvida den ska vara bra eller dålig för barnets förmåga att lära sig krypa. Jag anser att någonting som gör henne så omåttligt glad aldrig kan vara dåligt. Det funkar för oss i alla fall.

Juno i gåtsolen på trädäcket

Ser det skadligt ut?

Någonting man snabbt märker när man får barn är att väldigt många har väldigt mycket åsikter om väldigt mycket. Det är ganska förvirrande som förstagångsförälder för man är ofta väldigt osäker och man suger in allt som en svamp. Man måste bara försöka hitta sin egen roll som förälder och försöka lita på sig själv. Jag tror mycket på magkänsla och intuition. Jag tycker nu att jag äntligen hittat någon slags trygghet i att vara mamma. Det konstant dåliga samvetet har jag dock, men det har jag hört att man aldrig blir av med. Gör jag rätt, gör jag tillräckligt, är jag för snäll, är jag för sträng osv osv...

En annan sak som förundrar mig är de olika rollerna som vi har fått här hemma. Innan Juno föddes så uppfostrade jag och Svante vår katt Strindberg. I den uppfostran var jag den stränga som satte tydliga gränser och var hård. Svante däremot var en riktig mjukis med honom. Vi skojade ofta om att jag kommer vara den stränga mamman och han skulle vara den mjuka mesiga pappan den dag vi får barn. Men ack så fel vi hade. När lilla Juno kom till världen så antog jag förvånansvärt nog den oroliga mammans roll som tycker att den lilla bebisen är så skör och allting är såå läskigt. Svante däremot han tycker inte att någonting är läskigt utan kör på som om han inte gjort något annat. Varför det blev så vet jag inte, lite konstigt faktiskt.

Juno en dag gammal. Hur kan man låta bli att vara skraj när man får en sån här?

Idag är det måndag och jag har ännu inte kommit på vad vi ska göra idag.. Kanske åka till färghandeln och köpa färg som jag kan måla soffbordet med. Får se vad det blir.

Hejpåer

Om framsteg och (o)säkerhet

Häromdagen var jag på IKEA med Aleks och Lykke. Jag behövde verkligen köpa lite barnsäkerhetsprylar. Min lilla lilla tjej har nämligen börjat förflytta sig på egen hand. Hur det går till vet jag inte för hon kryper inte än, men en sak man kan vara säker på är att hon inte ligger kvar där man lämnat henne. IKEA är verkligen bra när man har barn. Vi åt lunch där och när man köper lunch till sig själv så får barnen mat på köpet. Så himla smidigt, lunch för två vuxna och två barn inklusive fika gick på under hundringen! Det här ska ju inte vara reklam för IKEA så nog om det, men det var verkligen jättebra!

När vi satt och fikade lite senare på dagen så ropades det ut i högtalarna att bil med registringsnummer blabla ska komma till informationen. Jag tänker varje gång att måtte det inte vara min bil!?? Det var det inte, men visst kan väl alla som har bil känna igen sig i paniken att det skulle vara just min bil någon slängt upp dörren mot eller backat in i.

Inte min bild men jag älskar den! Haha, gillar den glada gubben i slutet...

Idag ska vi på dop, Junos kille ska äntligen få sitt namn :) Det ska bli mysigt. Nu hinner jag inte skriva mer för jag hade tänkt att grinden till trappan ska upp innan vi åker!

Dagens outfit på dockan

Dagens outfit, dagens dop till ära

 

 

Grinden är uppe! Nu "går" Juno äntligen säker på ovanvåningen.

Lost and found och trötthet

Tanden är åter funnen! Eller ja inte tanden men gropen i tandköttet som bildats när tanden trycker på underifrån och vill spränga igenom min lilla skruttas tandkött. Usch hon lider av det, jag märker det. Hon pillar och petar hela tiden och tittar på mig med sina stora blå ögon och det ser ut som hon säger - Mamma, varför känns det såhär? Det kliar och gör ont, hjälp mig! Snuttan, tycker så synd om dig. Och lite om mig själv för det blir ganska mycket gnäll och rätt så mycket sämre sömn.

Apropå sömn, det måste vara det vanligaste återkommande samtalsämnet hos småbarnsföräldrar. Nästan varje morgon sms:ar jag och Andréa till varandra och skriver - "Hur var natten?" Inte för att alla nätter nödvändigtvis är dåliga, men det är verkligen som rysk roulette. Man vet aldrig om det blir en bra natt eller om det blir en sådan där natt man helst glömmer. Just nu är våra nätter inte helkassa, men heller inte toppen. Hon sover oroligt och vaknar oftare än vanligt, vilket såklart leder till att jag sover som en kratta.

Tröttheten jag upplever sedan Juno föddes är en trötthet som jag aldrig tidigare känt. Visst har man varit trött innan. Efter sena utenätter, långa resor med jetlag, mycket jobb and so on, men på något sätt fick man ju ta igen det. Efter en lång kväll/natt och några glas vin för mycket så tog man sig alltid tid till att vila upp sig och vila bort ringarna under ögonen. När man har en bebis så finns aldrig den tiden. Det GÅR verkligen inte att att ta igen förlorad sömn. Ibland undrar jag hur hjärtat orkar pumpa runt blodet. Enligt mig hade man hade aldrig kunnat vara småbarnsförälder om man inte var hyfsat ung och vid god vigör.

Nog om klagandet, det är givetvis värt varenda vakentid och förlorad sömn. Det man får tillbaka är så mycket större och givetvis det som gör att man orkar! Nu ska vi åka på babysim, något som hon älskar. Mysigt!!

Skruttans första par skor

Tanden som försvann

Igår upptäckte jag Junos första tand. Lite vitt i tandköttet längst fram i nederkäken. Jag pillade och "skrapade" lite med fingret för att försäkra mig om att det inte var mat men den lilla vita pricken satt kvar och kändes hård. Jag ringde Svante och mormor för att berätta om tanden och hur stor vår lilla tjej blivit och vi hurrade i kapp!

När sen Svante kom hem från jobbet och vi skulle visa honom den omtalade tanden var den borta... Spårlöst! Först tänkte jag att jag drömt alltihop men eftersom jag umgicks med Aleks och Lykke på dagen och även de fick se den berömda tanden så vet jag att jag inte inbillat mig hela grejen. Hursomhelst så är den nowhere to be found. Den blev kanske rädd av allt ståhej. Förlåt tanden jag ska inte skrämma dig igen.

Nu ska jag göra mig lite kaffe, får passa på när min tandalösa lilla pärla sover :)

Ha en bra helg alla!

Bilden har egentligen ingenting med inlägget att göra, tycker bara den är rofylld och fin.

Glad påsk!

Nu är påsken äntligen här och likaså mina föräldrar så jag har inte tid att skriva..

Huvudvärken är borta och jag börjat återfå normal status- skönt!

Glad påsk som sagt!

Lägger in två bilder på Juno som påskkärring ( jag vet att sjalen är felknuten, jag hade helt glömt av hur en riktig påskkärring ser ut... Lovar bättring till nästa påsk!!)

Droppelidropp

Lägger in en bild på min näring i skrivande stund..

Om att kunna och inte kunna sitta

För några dagar sedan skrev jag ju att Juno lär sig att sitta... Det är något jag inte kunnat göra på fem dagar! Jag kan fortfarande BARA ligga plant pga av huvudvärken! Det är helt vidrigt!

Idag har jag knaprat koffeintabletter ( råd från läkaren) som gör mig vansinnigt illamående.. Så nu har jag både huvudvärk och illamående. Måtte detta ta slut snart för jag börjar på allvar tappa tålamodet... Läkaren sa att om det inte är bättre imorgon ska jag komma in så får de hjälpa mig.

Idag har Svante och Juno varit på babysim och 80- kalas utan mig, usch vad jag hade velat vara frisk nu :/

Blä

Bilden är från babysimmet, visst kan man se att hon saknar sin mamma?!