Separationsångest

Jag är inte mycket för att gnälla när det kommer till Juno men just nu är det stundtals riktigt jobbigt att vara mamma. Det finns liksom inte tid för återhämtning och andrum just nu. Juno kräver 100% av mig under sin vakna tid och eftersom hon endast sover korta stunder på dagen numera så är det nästan 100% av min vakna tid. 

Det händer så mycket med henne nu. Den senaste färdigheten är att kunna sätta sig upp själv. Hon kryper några meter sedan sätter hon sig och leker en stund sedan fortsätta hon krypa en bit för att lite längre bort sätta sig igen. Så håller hon på hela dagarna, ja bortsett från tiden hon helst vill vara i famnen vilket är rätt så många timmar om dagen just nu. Detta är taget från babyscenters hemsida:

"7-12 månader
Vid ungefär sju månader inser ditt barn att det är en egen person, separat från dig; ett gigantiskt kognitivt steg som förtjänar att uppmärksammas. Oturligt nog gör denna nya medvetenhet ditt barn mer oroligt. Eftersom han eller hon knutit an så nära till dig gör det att de börjar gråta om du går din väg, om det så bara är en minut. De förstår inte ännu att du kommer tillbaks."

Mitt älskade barn, jag kommer aldrig lämna dig för att inte komma tillbaka! Lovar!