Sitter på tåget på väg till Stockholm - helt själv! Ingen man och inget barn med mig. Ja det är sant. Jag ska hälsa på Junos minsta lilla kusin Elton som nu hunnit bli tre veckor gammal och det ska så mysigt!
Tågresan tar ca 5 timmar och det gör verkligen ingeting, när annars har jag fem timmar till att göra ingenting? Bara sitta och kontemplera, dricka kaffe och läsa modetidningar? Svaret på den frågan är aldrig såklart så jag njuter av att vara rik på tid att göra ingenting. En sak är dock mindre kul, gubben snett mittemot luktar illa så jag har fått dra upp min sjal över näsan.. Hoppas han går av snart!
Det är en märklig känsla att åka ifrån Juno, det känns verkligen som om jag glömt något hela tiden. Missförstå mig rätt. Jag tror det är bra att sakna lite ibland. Men Juno är liksom en del av mig och jag känner nästan som om jag typ har glömt plånboken eller nycklarna men kommer i nästa sekund på att allt är i sin ordning och att Juno är hemma med pappa och har det hur bra som helst. Och förhoppningsvis saknar hon mig lite också :)
Nu ska jag luta mig tillbaka lite och försöka sova lite så jag orkar vara en supermoster i eftermiddag!
Hejhej


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar