På morgonen tittar Svante på mig och säger att jag har röda prickar i hela ansiktet. Han ringer 1177 för att fråga vad det kan vara och de blir genast bekymrade och misstänker ev hjärnhinneinflammation så de skickar omgående en ambulans... In på akuten för att bli en nåldyna och akut skallröntgad med misstanke om hjärnblödning... Efter fyra stick i ryggen och otaliga i armen så läggs jag in med dropp på avdelning i väntan på svar. Provet från ryggen skulle ta 1-2 timmar att få svar på och efter tre timmar så börjar man ju undra lite.. De svarar att det är på gång.. Nästan fem timmar senare så kommer sköterskan och meddelar att mitt prov blivit felmärkt så de måste tas om?!!!! (Det här provet är otroligt smärtsamt skall tilläggas..) Strax före midnatt kommer en ung läkare med backslick in och börjar stickandet igen, han lyckades givetvis inte på första försöket men det behöver jag väl nästan inte ens skriva.. Resterande del av natten låg jag och lyssnade på min stackars rumskamrat, en 82 årig kvinna med svår lunginflammation, som snarkade...
Provsvaren hade kommit på morgonen och eftersom de kunde utesluta både blödning och hjärnhinneinflammation så blev diagnosen svårt migränanfall. De ville ha mig kvar över dagen men då hade jag fått nog av att vara ifrån Juno som givetvis inte fick vistas på avdelningen. Jag förklarade med min allra skarpaste ton att jag inte tänkte vänta ut fler timmar utan att jag behövde få vara med henne och framförallt amma!! Jag fick åka hem på nåder till slut. Väl hemma var det strängt sängläge enligt dr på grund av de där proven de tagit från ryggen.
Gud så skönt att gå komma hem, här finns allt jag behöver! Lägger in en för mig mycket uppiggande bild på min finaste som faktiskt fyller 6 månader idag!
Grattis min fina dotter! Jag älskar dig!
Men fy fasiken vad hemskt!! Och sedan bli stucken och det inte ens fungerar på första försöket.
SvaraRaderaHoppas du mår bra nu! stor kram